Designtänkande och Beslutstänkande

Nu är en ny pollett i rullning! Vi får se om vi kan få den att trilla ner tillsammans.

Det handlar om ”Beslutstänkande” och ”Designtänkande”. Det är en uppdelning på hur man ser på arbetet att få fram lösningar på problem. Det här baseras sig på Fred Collop och Richard Bolands artikel, har jag hört, men jag har inte läst den ännu.

Inom beslutstänkande tänker man att det är enkelt att hitta lösningar, men att välja en av dem är svårt.

Inom designtänkande tänker man att det är svårt att utforma lösningar, men när man väl har en så är beslutet om att välja den lösningen enkelt.

Sammanfattat i två scenarios:
1) Beslutstänkande behövs när en grupp ska välja vilket lunchställe de ska gå på.
2) Designtänkande behövs när gruppen ska hitta på nya produkter och tjänster att tjäna pengar på.

Skillnaden mellan de två är svårighetsgraden, och därmed tillvägagångssättet, att hitta en bra lösning. Damien Newman har fångat tillvägagångssättet i designtänkandet i sin klassiska designkrumelur:
damien_newman_squiggle600
Det är väldigt kaotiskt och oförutsägbart i början, men efter ett tag klarnar det och en lämplig lösning kan presenteras.

För mig är uppdelningen mellan designtänk och beslutstänk i linje med insikten om Cynefin-ramverket

Cynefin-ramverket förklarar att komplexa problem ska lösas i den komplexa problemdomänen.

Cynefin-ramverket förklarar att komplexa problem ska lösas i den komplexa domänen.

och även att agile är lämpligare än planbaserade metoder för komplicerade och komplexa problem.
complexity

Sammanfattning

I situationer där man kan förutse utkomst fungerar det att planera och fatta beslut.

I situationer där man inte kan förutse utkomst fungerar det bäst med designtänk och metoder som baseras på designtänk. Och för att skapa utrymme för innovation i företaget behöver beslutsstrukturerna stödja experimenterande designtänk där vi inte riktigt vet hur läget är, men att det kommer att klarna med tiden.

Jo, jag tror nog att jag förstår mer nu än innan jag började skriva. Och det var nog det här jag hade i åtanke 2012 när jag skrev om vattenfallspersonlighet.