Det är inte ovanligt att man aktivt arbetar med att minska de löpande kostnaderna för sina anställda. Det känns väl ganska smart om man redan har 100 utvecklare som kostar massor i fast kostnad som lön och lokal, varje dag.

Borde man inte kunna sätta flera utvecklare i samma rum? Borde man inte kunna använda samma datorer några år till? Borde man inte kunna spara in lite pengar på de där dyra programlicenserna? Vänta lite man kanske kan spara in på den där dyra städfirman som anlitas. Efter ett tag blir det här en besparingssjuka som företaget riskerar att dö av.

Jag klandrar dem inte för det är ruskigt svårt att mäta hur mycket kunskapsarbetare faktiskt producerar. De sitter ju bara där vi datorn eller lutar sig tillbaka och stirrar i taket. Det är mycket enklare att mäta hur mycket personerna kostar.

Istället för att se att programmerare Pelle producerar fem gånger mer om vi dubblerar hans omkostnader ser man bara att Pelle blir dubbelt så dyr. Att man skulle klara sig med fyra personer färre eller bli klar fem gånger snabbare ser man inte heller.

Ändrar man filosofin och försöker få Pelles effektivitet (producerat arbete/kostnad) så hög som möjligt händer det grejer. Med en snabbare dator kan det Pelle gör på 8h utföras på 6h. Med ett bra versionshanteringssystem får Pelle stenkoll på vilka filer som gäller och kan göra samma arbete på 4h. Om Pelle har tillgång till ett tyst rum att utveckla i blir han dubbelt så effektiv som i ett öppet landskap. Plötsligt är vi nere i 2h för att göra det som tog Pelle 8h tidigare.

Om det är Du som har bestämt att det ska sparas på rörliga utgifter istället för att maximera nyttan av de fasta utgifterna anar jag att du börjar skruva på dig och svettas och hoppas att ingen kommer på dig. Glöm det! Konkurrenterna och kunderna har redan börjat ana er sjukdom.